Han som får mig att skratta trots att jag inte ser någon ljusning. Han som tar hand om disken, maten, tvätten, städningen, allt. Han som drar fram det bästa i mig fast jag inte själv kan se vad det är. Han som köper mina favoritcigaretter, mitt favoritsnus och mitt favoritgodis när jag har sjunkit ner som djupast i soffhörnet. Han som säger "du måste äta" fast jag inte har någon matlust och det slutar alltid med att jag äter. Han som drar ett mycket tyngre lass än vad som från början förväntades av honom att göra. Han som alltid vill finnas där. Han som finns där. Alltid.